IVF (in vitro fertilisering, provrörsbefruktnig)

Så här går en IVF-behandling till (i korta drag)

IVF-behandlingen inleds vanligtvis med att kvinnan ca en vecka före förväntad mens tar ett hormon i form av en nässpray (t.ex. suprecur). Preparatet trycker ner kroppens egen hormonproduktion och förhindrar den normala ägglossningen. Suprecur måste tas flera gånger per dag vid bestämda tider. Biverkningar i form av huvudvärk, illa mående och humörsvängningar är vanligt.

När hormonvärdena är tillräckligt låga är det dags för nästa steg. Då stimuleras kvinnan med hormoner för att öka antalet äggblåsor (där äggen bildas och mognar). Kvinnan stimuleras i ca 10-14 dagar med att injektioner (sprutor som tas i magen) av hormon (t.ex. Gonal-F eller Puregon). Under denna period behandlas både kvinnan och mannen med någon/några doser penicillin (ex ciproxin och fasigyn).

När äggblåsorna har växt till sig både i storlek och antal är det dags för nästa steg nämligen att plocka ut äggen. På kvällen ett och ett halvt dygn före punktionen (äggplocket) ska kvinnan ta en injektion med ett hormon (t.ex. ovitrelle eller pregnyl) som utlöser själva ägglossningen.

Samma morgon som punktionen sker lämnar mannen sperma. Punktionen av äggblåsor görs med en lång nål via slidan med hjälp av ultraljud. Kvinnan är bedövad och lätt nedsövd under ingreppet. Äggblåsevätskan och äggen samlas upp i provrör. I ett laboratorie tar man hand om äggen och efter lite preparering tillsätter man spermierna till äggen.

Efter ett respektive två dygn undersöks äggen i mikroskop. Ägg som blivit befruktade och delat sig (embryon) på ett förväntat sätt kan nu återföras till livmodern. Kvaliteten kontrolleras och enbart fina embryon återförs. Återförandet är ungefär som en vanlig gynundersökning, man för in embryot via en plastkateter och kontrollerar införandet med hjälp av ultraljud. Återförandet sker ca två till fem dagar efter äggplock (ev. längre vid långtidsodling).

I och med återförandet av ägg är första steget mot en graviditet taget, men först måste embryot sätta sig fast i livmoderslemhinnan för att det ska kunna fortsätta att växa. För att hjälpa till med detta ges progesteron i form av vagitorier eller injektioner. Sexton dygn efter återförandet ska kvinnan ta ett graviditetstest hemma för att kontrollera om hon är gravid eller inte. Många upplever perioden från återförandet till graviditetstest som den mest påfrestande i behandlingen. Många beskriver det som ett vakuum, där känslorna varierar från hoppfullhet och optimism till oro och pessimism över det kommande resultatet.

En fullskalig behandling tar i genomsnitt sju veckor att genomföra från första spreydagen tills det att graviditetstest kan tas. Det finns även en kortare variant där man har ett annat alternativ till nässpreyet, denna behandling tar i genomsnitt fyra veckor. Av de par som genomgått tre försök har 65-75 % fött barn.

En oönskad bieffekt (några % drabbas av detta) av en IVF kan vara överstimulering, dvs. att för många äggblåsor utvecklas. Detta orsakar kraftig svullnad i magen och smärta. Ibland kan det bli tungt att andas. Man bör genast kontakta sin klinik om detta uppstår, ev. kan sjukhusvård behövas.

Det händer ibland att en IVF måste avbrytas. Detta kan bero på att för få eller för många äggblåsor har bildats, ingen befruktning av utplockade ägg sker eller att embryona inte överlever de första dagarna.

Det finns varianter av IVF bl.a:

 

IVF är en behandling som tar mycket både på kropp och psyke. I vissa delar av landet får man automatiskt en remiss till en kurator när en eventuell remiss går i en ivf-klinik. Tag emot den hjälp som erbjuds!

För mer info om IVF titta på IRIS eller någon av IVF-klinikernas hemsidor, vidare har föräldrarkanalen ett bra diskussionsforum för de som genomgår IVF.

 

                   

                                                                    

Sprutorna.

Det är många mediciner som ska till!