...så går det till
Varför ska samhället lägga sig i / varför är hemutredningen så viktig?
Anmälan och val av adoptionsorganisation
Hur lång tid tar det och hur kan man förbereda sig?
Praktiska saker att ordna före adoptionsresan
Praktiska saker att ordna efter hemkomst
Inledning
Det är idag
mycket ovanligt att svenskafödda barn lämnas för adoption. Istället bildar många
familj genom internationell adoption. Omkring fyrtiofyra tusen barn har kommit
till Sverige som adoptivbarn från andra länder. Varje år kommer närmare tusen
barn till Sverige, de flesta från länder i Asien, Latinamerika och Östeuropa.
En adoption ska alltid i första hand se till barnets behov. Man söker föräldrar
till barn, inte barn till föräldrar! Det finns internationella överenskommelser
om hur adoptioner mellan länder ska gå till. Sverige har anslutit sig till 1993
års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner
och är bunden av den vid adoption av barn från andra länder som också anslutit
sig till konventionen.
Den som vill adoptera ett utländskt barn ska ta kontakt med socialförvaltningen
i sin kommun. För att få ta emot ett barn behövs nämligen socialnämndens
medgivande. En utredning av förhållandena i den blivande adoptivfamiljen ger
socialnämnden underlag för att kunna besluta om medgivande.
För att få hjälp med att genomföra en adoption ska man vända sig till en
auktoriserad adoptionsorganisation. Adoptionsorganisationerna måste uppfylla
särskilda krav för att få förmedla ansökningar om adoptivbarn till kontakter i
andra länder. De ska bl.a. arbeta ideellt d.v.s. utan vinstsyfte.
Myndigheten för internationella adoptionsfrågor MIA, är den myndighet som
svarar för auktorisation, tillsyn och kontroll av adoptionsorganisationerna. MIA
har det övergripande ansvaret för adoptioner från andra länder och är
centralmyndighet enligt ovannämnda Haagkonvention.
Att fundera på att adoptera
Det är en komplicerad omställning både för individen och för relationen mellan
makar att bli förälder. I Sverige finns möjlighet att förbereda sig för detta
genom den allmänna föräldrautbildningen inom mödra- och barnhälsovården.
Att bli adoptivförälder innebär att man blir förälder till ett barn som förlorat
det som är allra viktigast för ett barn - sin mamma och pappa. Behovet av
förberedelse blir då ännu större. Barnet kommer dessutom från ett avlägset land
med en annan kultur och ofta med ett utseende som avviker från
adoptivföräldrarnas. Behovet av rådgivning och stöd i föräldrarollen bli då än
mer påtagligt.
Forskning om adoptivbarn har visat att de viktigaste faktorerna för adoptivbarns anpassning är föräldrarnas egen harmoni, deras relationer och attityder. I synnerhet är en öppen inställning till barnets bakgrund av stor betydelse för barnets självkänsla. Det är alltså inte de yttre faktorerna som social status, ekonomi, antal barn, ålder, sjukdomar i familjen etc. som är avgörande. Men dessa faktorer påverkar familjelivet och de blivande adoptivföräldrarnas förmåga som föräldrar. Att bli adoptivförälder kräver ofta en uthållighet och styrka utöver det vanliga, eftersom barnen kan ha haft svåra upplevelser som kan ta lång tid att läka.
Vilka barn kan adopteras?
Barn lämnas för adoption av olika orsaker. Kanske är modern sjuk eller
föräldrarna döda, kanske har familjen redan flera barn och anser sig inte kunna
klara ett till. Barnet kan vara övergivet, lämnat på ett sjukhus eller ett
barnhem i hopp om att någon ska ta hand om det och ge det ett bättre liv än
föräldrarna själva skulle kunna. Ofta är barnets mor en ogift ung kvinna; en
svår situation i många länder där den ogifta modern stöts bort av släkten och
berövas alla möjligheter att klara sig själv.
För att ett utländskt barn ska kunna adopteras i Sverige måste någon i barnets
hemland som har ansvar för barnet fatta ett beslut. I första hand försöker
ansvariga myndigheter ordna så att barnet får ett hem i sitt eget land. Om detta
inte går anses det ofta bättre att barnet får ett utländskt adoptivhem än att
det ska växa upp på institution.
Ibland finns mycket lite information om vad barnet varit med om. Därför måste var och en som adopterar ett utländskt barn vara beredd på att barnet kan ha farit illa innan det kommer till dem och att barnet kan ha hälsoproblem som man från början inte känner till. Alla barnen har utsatts för separationer. Många har bytt vårdare flera gånger och har aldrig haft möjlighet att knyta an till en person, något som all barnexpertis anser är viktigt för en harmonisk utveckling. Många har blivit under- eller felnärda och nästan alla understimulerade. Trots att adoptivbarnen fått en mer eller mindre svår start i livet visar den forskning som finns att de flesta anpassar sig bra och tar igen det de varit berövade under den första tiden i livet.
Vem får adoptera?
Man måste vara 25 år för att få adoptera (om "synnerliga skäl" föreligger - 18
år). MIA
rekommenderar socialnämnderna att inte ge generellt medgivande till personer som
är över 45 år. Enbart
gifta makar eller homosexuella som ingått partnerskap kan adoptera
tillsammans. Man kan också adoptera som ensamstående.
De som vill ta emot ett barn för adoption ska ansöka hos socialnämnden om
medgivande. Till ansökan ska fogas läkarintyg. Socialnämnden ska enligt
socialtjänstlagen i sin bedömning av blivande adoptivföräldrar se till att
barnet kommer att få god vård och fostran i hemmet. Den som får medgivande ska
ha tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov och vara informerad om
adoptionens innebörd. Varje land har sina egna lagar och regler på
adoptionsområdet. De auktoriserade organisationerna kan informera om de krav som
ställs på blivande adoptivföräldrar i deras samarbetsländer. De flesta länder
vill ha fysiskt och psykiskt friska föräldrar till barnen, föräldrar som inte är
straffade för brott och som är i den åldern att de kunde varit biologiska
föräldrar till barnet. Kraven kan även innebära att de sökande har varit gifta
ett visst antal år, att de har en viss religiös tillhörighet eller
dylikt. Länderna söker i första hand två föräldrar till de barn som behöver
föräldrar.
Varför ska samhället lägga sig i / varför är hemutredningen så viktig?
Många ställer sig undrande till den utredning som måste göras och
pappersexercisen kring en adoption. Varför ska samhället lägga sig i? Svaret är
att samhället har ett ansvar vid adoption. Då en ny familjetillhörighet ska
skapas genom adoption ska samhället ta tillvara barnets rättigheter. I varje
enskilt fall har samhället skyldighet att redan från början göra en bedömning
utifrån barnets bästa. Det är barnets företrädare som söker lämpliga föräldrar
till barnet och inte vuxna som söker barn som ska passa dem. Detta gäller när
socialnämnden ska besluta om medgivande för att ta emot barnet i hemmet och
detsamma gäller när domstolen ska pröva adoptionsansökan.
Allmänt kan sägas att många
utländska adoptivbarn har betydligt mer långtgående behov och krav än andra
barn. Det gäller särskilt under barnens första år i Sverige och beror på deras
tidigare livssituation. Det kan betyda att även ostraffade och dugliga
samhällsmedborgare ändå inte alltid är lämpliga till dessa barn, trots att de
klarar ett biologiskt föräldraskap utan några större problem.
Från svensk sida har vi ansvar gentemot barnens hemländer: Genom att lämna barn
till oss visar dessa länder oss ett stort förtroende. Argumentet "barnet får det
ju i alla fall bättre här än om det stannar kvar" håller inte för en närmare
granskning. Det uppväxande barnet jämför inte sin situation här med hur den
skulle ha varit om han eller hon stannat kvar i sitt ursprungsland. Ett barn som
växer upp i Sverige jämför sig och sin miljö med andra barn och deras hemmiljö i
vårt samhälle.
Varför är hemutredningen så viktig:
I Sverige blir vi försörjda av staten på vår ålderdom. I många länder måste man ha barn…som ”pensionsförsäkring!”
I Sverige är barn viktiga för vad dom är – inte först och främst för vad de kan uträtta. Detta är ingen självklarhet överallt på jorden!
I Sverige är det en självklarhet för varje kvinna som vill, att kunna skaffa sig en utbildning. I många andra länder är utbildningen bara till för en liten ”elit” bland kvinnorna.
I Sverige räknas man som ett stabilt par, även om man inte är gifta. I många andra länder är man en familj, först om man är gifta.
En människas blodsband bakåt är inte lika viktiga i Sverige som i många av våra adoptionsländer.
I Sverige är pappan lika viktig som mamman när det gället barnets fostran. I de flesta adoptionsländer är det inte så.
I Sverige umgås vi tätt, först och främst i den lilla kärnfamiljen, men inte lika självklart med våra släktingar. I de flesta adoptionsländer är släkten en mycket viktig, ibland nödvändighet, del av livet.
I Sverige har alla oavsett ställning i samhället eller inkomst, rätt till t.ex. föräldraersättning och barnbidrag. Så är det definitivt inte i de flesta av våra adoptionsländer.
I Sverige lever de olika generationerna, generellt sett, åtskilda till stor del. I de flesta av våra adoptionsländer är den äldre generationen nödvändig, både som förmedlare av kunskap och livserfarenhet men inte minst som ”avlastare” för småbarnsfamiljerna.
Hemutredningen
Som grund
för socialnämndens beslut om medgivande görs en utredning; en
lämplighetsbedömning av de sökande. Utredningen ska inte bara vara underlag för
socialnämndens beslut utan också presentera de sökande så att barnets
företrädare i ett annat land får en klar bild av dem.
Den svenska hemutredningen inför adoption görs enligt internationella normer.
Det innebär att de olika områden som utredaren och de sökande går igenom
tillsammans är de områden som barnets företrädare vill ha belysta.
Hemutredningen ska innehålla tio punkter:
Tidigare förhållanden, uppväxt, utbildning m.m.
Nuvarande förhållanden, hemmet, bostadsmiljö, arbete, ekonomi
Hälsotillstånd (läkarundersökning)
Personlighet, intressen
Religion, livsåskådning
Äktenskap, samlevnad
Motiv till adoption
Inställning till barn och ungdomar
Referenser
Utredarens bedömning och förslag till beslut
Motiven för adoption är ett centralt tema. Varför adoption? Den frågan ställer barnets företrädare och söker svaret i utredningen. Ofta tar de dessutom upp frågan i intervjuer med familjerna när de kommer till barnets ursprungsland för att hämta barnet. De blivande adoptivföräldrarna får ofta också svara på frågan "varför just från vårt land?". Adoptivbarnet kommer säkerligen också att ställa frågan. Det är alltså klokt att redan från början fundera över sina motiv till adoptionen.
En utredning kan sägas bestå av två
delar; Ett antal möten och ett skrivet dokument. Familjen träffar sin socialutredare allt
mellan 2-10 gånger. Vissa familjer får skriva mycket av sin hemutredning, andra
familjen genomgår istället fler intervjuer.
Socialnämnden har rätt att begära utdrag ur polisregister angående de sökande.
När utredningen är klar skriver socialarbetaren en rapport (dokument) om vad som framkommit under utredningen. Rapporten fungerar som en presentation av de sökandes familjeförhållanden. I en slutsats till rapporten framhålls de sökandes styrkor och eventuella svagheter. Ett förslag till beslut bifogas rapporten. Socialnämndens ledamöter beslutar därefter om de sökande ska få medgivande att ta emot barn. Socialnämnden ska begränsa medgivandet till att gälla barn i viss ålder (medgivandeålder ex. 0-18 månader). Ett medgivande gäller i två år och gäller endast för att ta emot barn genom en svensk auktoriserad adoptionsorganisation. De sökande har skyldighet att anmäla till socialnämnden eventuellt förändrande förhållanden t.ex. en graviditet, under den tid medgivandet gäller så att socialnämnden kan ta ställning till om medgivandet ska fortfara att gälla. Skulle socialnämnden besluta att inte ge medgivande eller besluta dra tillbaka ett givet medgivande kan beslutet överklagas till länsrätten.
Trots att man fått medgivande är det inte säkert att man kommer att få ta emot ett barn för adoption. Barnens företrädare kan göra en annan bedömning av de sökandes lämplighet än den svenska socialnämnden.
Anmälan och val av adoptionsorganisation
I Sverige finns fem adoptionsorganisationer som är auktoriserade av MIA (adresser till samtliga organisationer kan man hitta på MIA:s hemsida). Internationella adoptioner kan i princip enbart ske genom de organisationer som har MIA:s auktorisation för att förmedla internationella adoptioner, d.v.s. förmedla kontakt mellan familjer i Sverige som vill adoptera ett utländskt barn och myndigheter, organisationer eller institutioner i barnets hemland.
Man kan vara medlem och stå som sökande i mer än en organisation. Det är först när man valt land och ska börja sammanställa sin ansökan till det landet som man måste ha valt organisation. Vid vilken tidpunkt man väljer att bli medlem och sökande i någon organisation är upp till var och en. Den enda anledningen till att anmäla sig tidigt är att man får ett tidigt könummer, vilket har betydelse om det land man sedan väljer har kö för att påbörja ansökan.
Hur lång tid tar
det och hur kan man förbereda sig?
Väntetiden
för att få en hemutredning och beslut om medgivande varierar från kommun till
kommun. Enligt socialstyrelsens rekommendationer ska en adoptionsutredning
inledas snarast, vilket brukar anges till inom tre månader. Om kommunens
väntetid är orimligt lång kan man anmäla detta till länsstyrelsen som är
tillsynsmyndighet. Det är också svårt att ange hur lång tid det tar från det de sökande
lämnar in sina handlingar till en auktoriserad organisation till dess de får ta
emot ett barn. De flesta adoptionsorganisationerna har numera ingen väntetid
innan de sökande får sända iväg sina ansökningshandlingar till annat land.
Väntetiderna påverkas av de krav som barnens hemländer ställer på de blivande adoptivföräldrarna, önskemål från de blivande föräldrarnas sida och många andra faktorer som t.ex. möjligheten att själv resa och hämta barnet.
Under väntetiden kan det vara bra att förbereda sig genom att delta i studiecirklar som ordnas av adoptionsorganisationerna tillsammans med studieförbunden (än så länge är detta inget krav, men många länder förespråkar det). Det finns också möjlighet till distansutbildning för blivande adoptivföräldrar. Särskilda förberedelser för familjer som ska resa och hämta sina barn och kanske närvara vid adoptionsproceduren i domstol erbjuds av adoptionsorganisationerna. Det är även lämpligt att förbereda sig genom att läsa litteratur avseende adoption, landsinfo och barnavård.
Barnets företrädare ber den svenska organisationen att sända ett visst antal ansökningshandlingar från familjer som vill komma ifråga för ett barn från det landet. Barnets företrädare väljer med ledning av dessa handlingar ut familjer för barn som behöver adoptivfamilj. I en del fall får den svenska organisationen uppgifter om barn som behöver adoptivhem. Det gäller oftast de något äldre barnen, syskon eller barn som på grund av handikapp eller sjukdom betraktas som svårare att finna en lämplig familj. Med ledning av dessa uppgifter väljer den svenska organisationen ut en familj som motsvarar de krav som barnets hemland ställer på en blivande adoptivfamilj.
Man gör i ordning de dokument som krävs för det aktuella landet. Dessa kan se litet olika ut, men medgivandet och hemutredningen ska alltid vara med. Sedan har olika länder krav på olika intyg, det kan vara speciella läkarintyg, utdrag från polisregistret, intyg från arbetsgivare m.m. Allt enligt varje lands speciella krav på innehåll, utformning etc. Man skickar också alltid med en eller flera uppsättningar med fotografier av familjen, som visar hur man bor, hemorten, fritidssysselsättningar m.m. Detta för att myndigheterna i det andra landet ska kunna bilda sig en uppfattning om familjen.
De flesta dokument som ska skickas till utlandet måste innan detta kan ske bestyrkas. Det görs av Notarius Publicus och ofta också av UD i Stockholm samt det aktuella landets ambassad i Sverige. Bestyrkning utförs av dessa instanser mot avgift. Även för bestyrkning gäller olika krav på utformning från olika länder, och man måste veta vilka dessa är innan man kan börja.
Innan dokumenten kan granskas av myndigheterna i det andra landet, ska de förstås också översättas. Det ombesörjs antingen i Sverige eller i utlandet, beroende på vad utlandet kräver. Ofta är kraven på hur, var och kanske t o m vem som ska översätta mycket detaljerade. Olika länder har olika system för att översättningar ska kunna godkännas som officiella.
När familjen får sitt efterlängtade barnbesked, sker det nästan alltid per telefon. Sedan får man per post all skriftlig information och fotografier. Samtidigt ska familjen informera hemutredaren. Nu är det nämligen dags för kommunen att besluta om samtycke till att adoptionen får fortsätta. Oftast är detta beslut delegerat till den tjänsteman som gjort hemutredningen. Det som ska kontrolleras är att allt går rätt till juridiskt, och att familjens förhållanden är oförändrade. Kommunen har högst två veckor på sig att besluta om samtycke.
Innan man tackar ja, kanske familjen har frågor att ställa. Organisationerna är den förmedlande länken till barnhemmet/sjukhuset/fosterfamiljen där barnet vistas.
När man fattat beslut om att gå vidare meddelas detta tillbaka till utlandet. Nu är det för en del länder också dags att ta fram ytterligare några dokument, som rör detta konkreta barn, fullmakter, ansökan till domstol eller liknande. Nu upprepas proceduren som familjen genomgick när de tog fram de dokument som redan är skickade.
Praktiska saker att ordna före adoptionsresan
Visum
Vaccinationer
Boka tid på BVC
Boka tid för läkarundersökning
Uppehållstillstånd: Barn som tas emot för adoption i Sverige från viseringspliktiga länder ska enligt huvudregeln ha sittuppehållstillstånd klart före inresan i Sverige. Det är migrationsverket som beviljar uppehållstillstånd och skickar beslutet till den svenska ambassaden i barnets hemland och till de blivande adoptivföräldrarna. För adoptivbarn som kommer från viseringsfria länder och som förmedlats genom svensk auktoriserad organisation kan undantag från huvudregeln att uppehållstillstånd ska vara klart före inresan till Sverige göras. Organisationerna utfärdar ett särskilt intyg som ska uppvisas vid inresan till Sverige.
Shoppa, shoppa shoppa......äntligen!
Text kommer inom kort!
Adoption av utländskt barn kan ske på tre sätt:
Om det i landet ifråga har meddelats ett adoptionsbeslut som kan jämställas med adoption enligt svensk lag (s.k. stark adoption) kan adoptionen godkännas av NIA att bli gällande i Sverige.
En adoption i enlighet med Haagkonventionen, blir automatiskt gällande utan ytterligare svensk prövning.
Barnet lämnar sitt ursprungsland med samtycke från dess legala företrädare t.ex. föräldrar eller annan vårdnadshavare. Själva adoptionsbeslutet fattas i svensk tingrätt.
Ansökan om adoption bör lämnas in så snart som möjligt. Innan adoptionen har fullföljts i Sverige har barnet inte arvsrätt efter sina blivande adoptivföräldrar eller deras släkt och inte heller rätt till underhåll, bidragsförskott eller barnpension. När adoptionen blivit giltig i Sverige, får barnet automatiskt svenskt medborgarskap.
Praktiska saker att ordna efter hemkomst
Text kommer inom kort!
Barnens ursprungsländer vill veta hur det går för de barn som de lämnat till adoptivföräldrar i ett annat land. De kräver därför rapporter om barnets utveckling och anpassning till sin nya familj och miljö samt fotografier på barnet i sitt nya hem. Dessa rapporter görs med olika tidsintervall och ibland krävs rapporter under många år. I samband med adoptionen förbinder sig familjen att skicka dessa rapporter. Utöver familjens egna rapporter, kräver vissa länder också uppföljningsrapporter från svenska myndigheter, vanligtvis är det hemutredaren som står för dessa. Den nämnd som fattat beslut om medgivandet ska också ha en sådan uppföljningsrapport, när barnet vistats i familjen i c:a sex månader.
Rapporterna är särskilt efterlängtade av den personal som hade hand om barnet tidigare. Även om det finns många, många barn på institution så minns man och gläder sig särskilt när man får bevis i ord och bild att barnet fått det bra. Rapporterna är viktiga bevis för att det var ett riktigt beslut att placera detta barn i just denna svenska familj. Det är viktigt att svenska familjer uppfyller önskemålen om rapportering från barnens ursprungsländer för att Sverige ska få förtroende att fortsätta med adoptionsverksamhet!
Källor:
MIA:s hemsida
AC:s hemsida och infomaterial
FfIA:s hemsida och infomaterial
Läs gärna mer på MIA:s och organisationernas hemsidor!