På denna sida kommer vi att lägga in intressanta artiklar m.m. som har anknytning till adoption.
Adoption ett fantastiskt alternativ
av Kerstin Fredholm
Har du och din partner diskuterat adoption som ett alternativ? Tala öppet med varandra om detta på ett tidigt stadium för adoption kräver tid. Både att tänka igenom och att praktiskt genomföra. Adoption är ingen B-lösning. Se det som en fantastisk möjlighet att bli förälder!
En del par kan bara tänka sig ett eget
biologiskt barn, åtminstone till att börja med. Andra är öppna för olika
lösningar. Barnet är det viktiga.
Låt inte
tiden rinna iväg så att ni blir för gamla för att få adoptera. Det är också en
del praktiska saker att tänka på. Socialförvaltningen i er hemkommun ska göra en
utredning för att socialnämnden ska kunna godkänna er som adoptivföräldrar.
Väntetiden
för en utredning varierar i olika kommuner och kan vara så lång som ett år. Ring
därför socialförvaltningen så fort ni börjat tänka i de här banorna. Ni behöver
inte ha bestämt er definitivt. Beslutet kan få mogna fram under utredningstiden
och leda till att ni antingen ansöker om att få adoptera, avstår eller helt
enkelt skjuter upp beslutet.
En
del kommuner ordnar gruppsamtal kring adoption. Man får tillfälle att diskutera
alla de frågor som dyker upp med en socialarbetare och andra par i samma
situation.
Många
ställer sig undrande till den utredning som måste göras och pappersexercisen
kring en adoption. Tänk på att det är för barnets skull! Barnet har rätt till
vettiga föräldrar.
Om ni
är ett par och inte redan är lagligen vigda så gå iväg och gift er! Ogifta
sambor får nämligen inte adoptera tillsammans. Däremot kan ensamstående få
adoptera.
I juni 2002 sa riksdagen ja till att även
låta homosexuella som ingått partnerskap genomgå en adoptionsutredning. När
lagändringen träder i kraft är inte klart eftersom1967 års europeiska konvention
om adoption först måste sägas upp. Den gäller bara gifta adoptionsföräldrar.
Ställ er i kö
hos en adoptionsorganisation. Adoptioner i Sverige handlar till största delen om
utländska barn. Varje år kommer uppemot tusen utländska barn hit, de flesta från
länder i Asien och Latinamerika. Det är väldigt få svenska barn som blir
bortadopterade nuförtiden.
Det finns fem
adoptionsorganisationer som är godkända av NIA (Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor) och ni kan stå i kö hos alla om ni vill och har
råd. Ni måste betala en anmälningsavgift. Det går bra att anmäla sig till
organisationerna innan ni fått medgivandet från socialnämnden.
Ta reda på så
mycket fakta som möjligt så att ni vet hur en adoption går till. Se adoption som
en möjlighet. Ni blir ju föräldrar till ett barn som redan är fött och behöver
er.
Auktoriserade adoptionsorganisationer
Adoptionscentrum (AC)
Adoptionsföreningen La Casa (ALC)
Barnen Framför Allt-Adoptioner (BFA-A)
Barnens Vänner internationell adoptionsförening
Familjeföreningen för Internationell Adoption (FFIA)
Stiftelsen Frösunda Solidaritet
Källa: www.villhabarn.com
Adoption ett fantastiskt
alternativ
av Ann Lewenhaupt
– Adoption är ett fantastiskt alternativ när man vill ha barn, säger Gunnel och Tom, ett par i Stockholm, båda över fyrtio år. Gunnel Sahlin, glasformgivare vid Kosta Boda och professor på Konstfack och Tom Rafstedt, art director och förläggare, är två framgångsrika yrkesmänniskor men mest av allt föräldrar till Dante. Det första Gunnel gjorde som nyutnämnd professor var att ta föräldraledigt.
– När vi reste runt i Indien 1998, började
Tom att prata om adoption, berättar Gunnel. Vi hade länge försökt få barn men
ville inte gå så långt som till provrörsbefruktning.
– Jag
har alltid varit positiv till adoption, tillägger Tom. Redan på 70-talet när det
var mycket vanligare än nu tänkte jag ofta att det vore ett bra sätt att få barn
på.
– Jag var väl
mer tveksam, medger Gunnel, men inte särskilt svår att övertyga. Jag kommer från
en stor familj och har sex syskon. Det var ju självklart att jag skulle få barn
utan problem. Ja, det slog mig faktiskt aldrig att det skulle bli svårt. Men det
blev det.
På hösten
1998 tog Gunnel och Tom, sedan de gift sig, kontakt med socialförvaltningen i
sin stadsdel för att starta en adoptionsutredning.
– Vi fick en
jättebra kontaktperson, vi kände genast sympati för varandra och det var
suveränt. Vi har hört talas om motsatsen och då blir det ju svårt. Vi träffade
vår kontaktperson på förvaltningen två gånger, sedan var hon på hembesök hos oss
en gång. Därefter har vi naturligtvis haft mycket kontakt per telefon och vi
kommer att ha kontakt med henne i flera år framöver.
Adoptionscentrum
– Inför ansökan behövde vi ha två referenspersoner, som
båda måste ha barn. Vi fick skriva var sin levnadsbeskrivning, om vår egen
familj och om vår partner. Det var jobbigt; det tog fem månader från första
mötet till dess att vi var godkända som adoptionsföräldrar.
Vilken organisation vände ni er till?
– Vi
tog kontakt med Adoptionscentrum (AC), helt enkelt för att några av våra vänner
hade gjort det och de var nöjda. Sedan visste vi att de förmedlade adoptioner
från Vietnam. När man som vi är över fyrtio är det främst från Vietnam man får
adoptera.
– Vi
funderade på Indien, eftersom det var där idén föddes, och landet tillåter
adoptioner
till så "gamla" mödrar. Men eftersom mamman enligt indiska adoptionslagar inte
får vara mer än fyrtio år äldre än sitt barn, så kan barnet vara flera år när
man får det och det tyckte vi kändes svårt.
Hur var er kontakt med Adoptionscentrum?
– Den
kontakt vi hade här i Sverige var bra. Vi gick på kurs med andra blivande
föräldrar, och AC hjälpte oss i kontakten med Vietnam. Däremot fick vi sköta all
pappersexercis, översättningar och bokning av resan själva. Det var tufft.
– Vi
är däremot inte särskilt nöjda med AC i Vietnam. Inför resan varnade svenska AC
oss för att vi skulle bli bevakade dag och natt. Vi var därför ganska uppskrämda
när vi kom dit.
Kände ni er bevakade då?
–
Nej, inte alls. Tvärtom blev vi väldigt vänligt bemötta av vietnameserna. Men så
fort vi hade fått hand om Dante på barnhemmet var vi tvungna att stanna i fyra
veckor på det hotell som AC i Vietnam hade anvisat oss.
Bodde på bordell
–
Vi fick turas om att gå ut, och barnet fick inte lämna hotellet. Det kändes
väldigt obekvämt. Dessutom var hotellet under all kritik. Det var faktiskt en
bordell och det vimlade av råttor.
Det fanns inga andra gäster än adoptivföräldrar och bordellkunder. Vi anmärkte genast på hotellet när vi kom hem och AC använder numera ett annat.
– Det låter kanske gnälligt, naturligtvis var det underbart att få sitt barn och vara tillsammans mycket. Men vi förstod aldrig varför vi måste vara där så länge, och varför vi inte fick gå ut tillsammans alla tre. Det hade varit skönt och lite mer avslappnat, påpekar Gunnel och fortsätter:
– När jag var ute på promenad en dag träffade jag en dansk familj som också hade adopterat. Till skillnad från oss fick de gå ut tillsammans med sitt barn, och de behövde dessutom bara stanna två veckor i Vietnam.
– Vi kände att den svenska organisationen
var helt i händerna på vietnameserna som ville krama så mycket pengar som
möjligt ur oss, tillägger Tom.
Vet ni hur mycket adoptionen har kostat er totalt?
– Man
fick ett adoptionsbidrag på 24.000 kronor. (Bidraget höjdes den 1 jan 2001 till
40 000 kr) I verkligheten kostade det väldigt mycket mer. Vi tror att det har
kostat oss omkring 130 000 kronor och då har vi inte räknat med
arbetstidsbortfall, men översättningar av medgivande och andra papper, resor,
hotell och vistelsen i Vietnam inräknat. Bidraget på 24 000 kronor räckte
verkligen inte långt. Man kan jämföra med att en förlossning och de
undersökningar som ingår kostar samhället 100 000 kronor.
– Men det viktigaste i den här historien var ju Dante, och att vi, när vi träffade honom, älskade honom direkt. Trots att det har varit tröttsamt många gånger, så gick adoptionen väldigt fort, framförallt den sista fasen sedan AC fått våra papper. Jag tror att det tog totalt ett år, avslutar den lyckliga mamman, med Dante sovande på armen.
Källa: www.villhabarn.com